En lång lördagskväll R.I.P. Elise och Buck

Jag fick än mer feeling, efter att sörjt mina surdegars död efter mina sommartrips har mitt sinne inte pallat med bakningen. Det är inte samma sak utan Elise, mitt ettåriga rågsurdegsbarn eller Buck, vetemjölssurdegen. Men saknaden efter gott bröd är än större varför tiden att gå vidare med livet och börja om på nytt har kommit.

 


I en gammal sluten plastburk med sönderriven etikett där det en gång stått "handskalade räkor" sker miraklet. 200 gram russin, 400 gram ljummet vatten och cirka en matsked grekisk Lidl-honung är det obefruktade ägget som om några dagar ska blandas med rågmjöl och bli mitt nya rågsurdegsbarn, men vad ska hon/han heta? I vildjästfasen är der svårt att säga...

 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0